Mölndalsandan är ett begrepp som funnits i lokalpolitiken under många år. Redan i början på 1990-talet uppstod god personkemi i ”kommunrådsgänget” och man träffades till och med privat på middagar. Det var en fortsättning på den bruksortstradition som länge präglade Mölndal. De flesta i politiken arbetade på, eller hade anknytning till pappersbruket Papyrus. Den första gången vi stöter på Mölndalsandan är i en artikel i ”Stolta stad” publicerad 3 mars 2007
När exakt själva andan uppstod är något oklart, det finns inget tydligt ”födelsedatum” utan den uppstod som ett resultat av bra personkemi och att Mölndals Stad länge drogs med en svag kommunal ekonomi. Det krävdes tuffa beslut och är man överens blir det lättare.
Det här gäller framförallt långsiktiga beslut. Det främsta exemplet på det är inköpet av Papyrus gamla fabriksområde. Det som idag är Forsåker. Initiativet togs av dåvarande majoriteten med moderaternas kommunalråd Hans Bergfelt och Bengt Möndell som drivande tillsammans med folkpartiets kommunalråd Hans Broberg. Men det dröjde innan man fick med socialdemokraterna på affären, och det ansågs vara viktigt att det fanns en samsyn i frågan. Det mest tydliga exemplet på Mölndalsanda.
Sedan blir det lätt komiskt, eller tragiskt, beroende på hur man ser det. När Hans Broberg (L) blir ordförande i Mölndala, så är det partikamraten Marcus Claesson (L) som förskjuter hela projektet genom att fördröja, förhala och begära återremisser i Stadshuset. Undertecknad satt med i Mölndalas styrelse på den tiden och styrelsen stöttade upp Hans Broberg (L) så gott vi kunde. Vilket skapade en del irritation i Stadshuset. Möjligen kan det vara en en förklaring till att Liberalerna i senaste bolagsvalet ”gav bort” en plats i Mölndala till Sverigedemokraterna. Liberalerna vill inte heller kännas vid att deras destruktiva och fördröjande beteende kostade Mölndala byggstart så länge konjunkturen var god och räntorna låga. Redan då kunde byggrätter sålts som inbringat kommunen många miljoner, men det satte alltså samma parti som ville komma igång med området stopp för.
Talesättet att vara Liberal är att vara kluven kan knappast illustreras bättre.
Ett annat tydligt exempel på Mölndalsanda är att det funnits en samsyn i investeringstakten i äldreboenden, även om man fortfarande kan se ideologiska skillnader i synen på driften av dessa. Sådant voterade man fortfarande om. Länken går till Thomas Olins uppdatering på X. Han representerade SD i den voteringen. Notera att – ursäkta uttrycket – fåntratten på fullt allvar tror att det bara är äldreomsorg i kommunal drift som anställer personer med svaga språkkunskaper. Om så vore fallet är frågan mycket enkel att hantera för SD, handla upp allt privat!
För medborgarna har det inte varit någon större skillnad vem som styrt, de stora linjerna i politiken ligger fast oavsett vem som ”sitter bakom ratten”. I praktiken har detta gynnat de mindre partierna, som på så sätt fått insyn och kunnat vara med i beslutsprocesserna tidigt. Det i sin tur innebär att det varit ogynnsamt för de större partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna. Främst det senare partiet har upplevt modellen som en slags ”utpressning” där de små partierna, när Moderaterna styrt, har fått oproportionellt stort inflytande. I det närmaste ett slags veto. Moderaterna har varit tåliga genom åren. Sedan 70-talet har man i olika konstellationer haft ett borgerligt samarbete. Det bröts först med att KD valde att regera tillsammans med S, V och MP mandatperioden 2014-2018. En annan majoritet hade varit möjlig då kärnan i ”alliansen” M+L+C+KD utgjorde 26 mandat. För att få majoritet hade det räckt ett ”hängavtal” med antingen SD (32 mandat) eller MP (33 mandat). Nu valde KD att lämna ”alliansen” och då var ingen majoritet längre möjlig. Trots detta svek valde Moderaterna att ta in KD i ”grönblå samverkan” påföljande mandatperiod 2018-2022. Det är naturligtvis enklast att peka på Moderaterna som ensamt skyldiga till att Mölndalsandan försvann. Men det är inte helt korrekt. Kristdemokraterna högg Moderaterna i ryggen 2014-2018, och Liberalerna saboterade förra mandatperiodens viktigaste projekt, Forsåker. Utifrån ett moderat perspektiv finns det naturligtvis inte hur mycket tålamod som helst.
Inför valet 2022 så valde Stefan Gustafsson (s) att ”fria” till Moderaterna. Det frieriet besvarades av tilltufsade Moderaterna avvaktande, men avvisade inte. Notera att detta skedde före valet, det är alltså inte så att väljarna har blivit lurade eller förda bakom ljuset. Artiklarna publicerades i Mölndals-Posten den 30 och 31 mars 2022. Moderaterna skulle kunna fortsätta styra efter valet 2022 med Merjem Maslo som kommunstyrelsen ordförande tillsammans med Liberalerna, Kristdemokraterna och ett ”Tidöavtal” med Sverigedemokraterna (se mandatfördelning). Detta avvisade emellertid Merjem Maslo (M) i en senare (28/8) intervju. Något styre med SD var inte aktuellt. Därför är som en följd av detta inte heller Merjem Maslo kommunstyrelsens ordförande. Sett i bakspegeln var det ett klokt beslut av Merjem Maslo. Hade Moderaterna på känn att Lennart Jonsson (SD), tidigare haverist hos Moderaterna skulle fortsätta i samma stil och haverera i Sverigedemokraterna? Inte omöjligt av vad våra källor säger. Lennart Jonsson (SD) tid i Moderaterna är en intressant historia, men det får bli en annan artikel.
För oss, då Sverigedemokrater, var detta positivt. Vår lokala valrörelse gick ut på att vara mer moderata än Moderaterna och att i första hand ta oss in i politikens finrum som klassiskt högerparti. Det lyckades så tillvida, att vi vann ett mandat (+1) och Moderaterna förlorade ett mandat (-1). Men det räckte tyvärr inte till majoritet, då S+M tillsammans fick 31 mandat. Med minsta möjliga marginal, det skiljde bara åtta röster ifrån att även KD hade tagit ett mandat av Moderaterna. Mölndalsandans öde var därmed beseglat.
Någon valteknisk samverkan fick vi tyvärr inte heller till. Mest för att Thomas Olin (SD) ägnade sig åt partiskadlig verksamhet på Twitter/X och också internt i mejl hånade KD:s gruppledare som ”Fege Adam”. Till slut tröttnade KD och dessutom skulle inte mandaten räcka. Då behövs inte SD. Det är därför, liksom tidigare, tre ”partier” i Kommunfullmäktige, Samverkan för Mölndal, (SfM) med 31 mandat, Valtek-22 med 21 mandat och SD som är en egen valsedelsgrupp med 9 mandat. Nu har SD havererat och har bara 6 mandat. Vi tre partilösa gjorde det tidigt tydligt att vi kommer rösta med Valtek-22 som nu i praktiken har 24 mandat.
Strax efter att ”regeringen” dvs Kommunstyrelsen formerats så beslutar sig majoriteten för att ha en konferens. En konferens där oppositionen stängdes ute och kommunens tjänstemän medverkade. Det här reagerade vi samtliga i oppositionen emot, vi ansåg att det inte är något Kommunstyrelsen skall betala utan en partiaktivitet för Socialdemokrater och Moderater.
Vi gjorde gemensam sak, samtliga oppositionspartier i Kommunstyrelsen, även SD, och överklagade beslutet. Det anmäldes också för granskning till kommunens förtroendevalda revisorer.
På fullmäktigemötet den 13 December 2023 var det dags för ”begravningsmässa” för Mölndalsandan. I formell mening ärendet ”Svar på revisionsrapport – Granskning av hantering av ärende i kommunstyrelsen”. Det blev en känslosam debatt och stämningen var tidvis så dålig att man nästan kunde ta på den. Mest kritik fick Moderaterna. Det är inte så konstigt. Moderaterna styrde förra mandatperioden 2018-2022 tillsammans med Liberalerna, Centern, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Dessa partier överger man nu. Inte bara det, man stänger också dörren till insyn och driver en tydlig majoritetslinje under partibeteckningen Samverkan för Mölndal (SfM). Man har till och med egen logotyp, för att extra tydligt markera sin samverkan.
Skall tilläggas att även för Vänsterpartiet, som gjorde ett bra val och till antal röster är största partiet i valtekniska samverkansgruppen ”Valtek-22”, så innebär Socialdemokraternas positionsförändring en svår sits. Finns inte direkt något gemensamt med övriga partier i Valtek-22 mer än möjligen med Miljöpartiet. Vilket inte räcker långt då Miljöpartiet bara har fyra (4) mandat. KD får nu betala ”priset” för 2014-2018, med endast tre (3) mandat är man närmast att betrakta som parlamentarisk felräkningsmarginal och inte större än ”partiet” partilösa (-). Och i en i övrigt vänsterliberal/vänster partigrupp är KD, som enligt valundersökningen 2022 har väljare som definierar sig mer höger än Moderaterna blir KD tämligen övergivet och ointressant parti. Närmast i samverkan ligger Sverigedemokraterna, men det har SD själva medverkat till att omöjliggöra. Vem vill samarbeta med ett parti som inte klarar av att behålla sina mandat? Svar ingen. Dessutom har SD bara 6 mandat och det leder inte till någon bättre situation för KD. Med ursprungliga 9 plus KD:s 3 hade hade man med 12 mandat kunnat knipa en kommunrådsplats. Lennart Jonsson (SD) hade alltså kunnat bli kommunråd om han spelat sina kort rätt, men misslyckades med det också. Högst sannolikt utan att begripa att möjligheten fanns. Både Lennart Jonsson och Martin Linder-Lood har föreslagit sig själva till arbetsutskotten i VON respektive UN, vilket utgör ett fullgott bevis för att ingen av dem förstår matematiken bakom samverkansgrupper och fördelningen av uppdrag.
Tillbaka till SfM:s konferens: I korthet hade Förvaltningsrätten fastslagit att hela förfarandet var lagligt och rymdes inom Kommunallagen. En majoritet får alltså åka på konferens, utan minoriteten och låta kommunen betala. Något beredningstvång finns inte för ärenden som skall avgöras av Kommunstyrelsen. Det är majoriteten som styr. Det är upp till majoriteten hur de vill styra och det kan man tycka vad man vill om, men laglighetsfrågan är därmed avgjord.
Därmed var också frågan avgjord för undertecknad. Min uppfattning är att ärenden skall prövas juridiskt. Vi förtroendevalda i Mölndal är ingen domstol, och därför inte revisorerna heller. Den uppmärksamme noterar i protokollet att undertecknad deltog i överklagandet, men inte i övriga yrkanden. Hela debatten går att se nedan. Långt klipp på 53 minuter, men en bra lektion i politik. Samtliga partier utom SD medverkar i debatten.
Det är ingen hemlighet att undertecknad har ett förflutet som politiker (M) i Halmstads Kommun. Där hann jag under tio år, från 1988 till 1998 sitta i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen, vara ordförande i en nämnd, Fritidsnämnden, och vice ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden. Så jag var inte direkt något ”blåbär” när jag klev in i Kommunfullmäktige i Mölndal 2018. Redan från början var jag förundrad över ”Mölndalsandan” som för mig kändes väldigt otidsenlig och något som förekom på små bruksorter (typ Hyltebruk) där det kommunala livet bestod av mindre ärenden och daglig skötsel. Blev mycket förvånad över att en expanderande storstadskommun som Mölndal tillämpade samma otidsenliga modell där ”alla styr”, petar i allt och de kommunala processerna går oerhört långsamt.
Dessutom är Mölndal en kommun med en unga, välutbildade och engagerade medborgare som har en förväntan på att deras röst skall göra skillnad. Den uppfattningen – att det skall göra skillnad vem som styr – har jag uttryckt vid åtskilliga tillfällen från talarstolen.
Kommunens revisorer instämde i lagligheten men ifrågasatte starkt lämpligheten och gav Kommunstyrelsen grava anmärkningar på förfarandet. Man kan säga att det kanske inte var så lämpligt, för (av en slump?) fanns också på ärendelistan att revisionens ordförande Jan-Erik Lindström (S) avsäger sig uppdraget, utan motivering, och istället valdes Dennis Jeryd (S) till ordförande i revisionen. Dennis Jeryd satt tidigare i bl.a Kommunfullmäktige, men avsade sig detta uppdrag den 7 December, samma dag som Jan-Erik Lindström avsade sig uppdraget som ordförande i revisionen.
Klassiskt ”power-move” från Socialdemokraterna som har svart bälte i att ta makten och behålla den. Skolboksexempel på makt och politik. Det är också den socialdemokrati undertecknad känner igen och har tampats med i många år. Under min tid i Halmstadpolitiken var Jörgen Andersson (S) kommunstyrelsens ordförande innan han blev bostads- och senare inrikesminister. En maktspelare av rang. Lärde mig mycket av honom. Redan som liten var han barnvakt åt mig så jag blev tidigt skolad i socialdemokratiskt ”modus operandi”. Den politiska skolningen slog dock helt snett. Blev moderat och först i familjen med det djärva steget. Fick som mentor under Unga Moderater utbildningen på Gimo Birger Hagård. Lärde mig mycket av Birger och tacksam att jag fick ynnesten att ha honom som mentor under lång tid. Har aldrig röstat på Socialdemokraterna och kommer aldrig att göra det heller.
Skall man bli upprörd över förfarandet från Samverkan för Mölndal (SfM)? Nej, det tycker jag inte. Det är så här politik fungerar med aktörer som både kan och vill ha makt. Politik är maktbranschen och inte någon caféverksamhet. Sitta och oja sig på gruppmöten är till ingen nytta. Istället skall man fundera över hur denna maktkonstellation blir så kortvarig som möjligt. Att man själv som opposition har bättre alternativ att erbjuda, så att det där mandatet kan ticka över till egen fördel. Moderaterna får ett problem att behålla väljare på ”högerflanken”, dessa kan mycket väl hamna hos SD eller KD. Motsvarande utmaning får Socialdemokraterna med ”vänsterflanken”, där kan väljare gå till MP, men främst V som gjorde ett bra val 2022.
Men det gör man inte. Senast på kommunstyrelsen 28 Februari i år (2024) satt My Högfeldt (MP) och beklagade sig över att ”vi har ju haft Mölndalsandan” – tydligen befinner sig stora delar av oppositionen fortfarande i någon slags chocktillstånd, helt utan förmåga att verka som opposition.
Särskilt tydligt blev det när vi skulle välja bolagsplatser. Sverigedemokraterna är i fritt fall och är sedan förra bolagsvalet i februari 2023 inte längre nio (9) utan sju (7) ledamöter, när detta skrivs är man sex (6) ledamöter och hur många man kommer vara nästa bolagsval är mycket oklart. Kommer man vara 6, 5 eller färre? Redan idag har SD dessutom svårt att fylla upp sina platser i nämnderna. Därför fanns det tre bolagsplatser, Gunnebo, Mölndals Parkering och Mölndala som Valtek-22 skulle kunna ta. Det räcker inte med sju (7) mandat för att behålla bolagsplatserna för Sverigedemokraterna.
Men fick vi se något ”power move” från oppositionen? Svar nej. Vi har alltså ingen Mölndalsanda i politiken i Mölndal längre. Vi har inte heller någon opposition.
Avslutningsvis är det bra att Mölndalsandan är begravd. Den kommer inte heller att komma tillbaka. Mölndal är en helt annan kommun idag, med helt andra utmaningar än när ”andan” kom till. Den skulle avvecklats för länge sedan. Att det nu blir traditionell politik där makten ligger hos majoriteten även i Mölndal, liksom i andra kommuner, är bra. Det är bra för demokratin, nu måste partierna vinna väljare på sin politik och skärpa upp sina ljumna lokala program. Det är bra för medborgarna, vars röster nu kommer göra skillnad. Det är också bra för kommunen med dess tjänstemän. Det blir en tydlighet i politiken och långbänkarna med att ”alla styr” och alla petar i allting är borta.
Kommer naturligtvis också att kräva helt nya strategier, hittills har Stefan Gustafsson (S) varit klinisk i sitt maktspel. Moderaterna inte långt efter. Övriga partier har mycket att lära av detta.
Hans Wessberg
redaktionen@wessbergconsulting.se